Helg

Publicerad 2016-07-29 15:17:40 i Allmänt,

Snubblade över en härlig bild när jag var inne på Pinterest för att försöka peppa mig själv och hitta lite motivation. Ibland letar jag efter citat bara för att försöka sätta fingret pp vad det är jag egentligen känner. Efter att ha läst många citat så fastnade jag egentligenen bara för denna. Sen önskar jag er en skön helg. Kram!

Att tappa bort sig själv i sin sjukdom

Publicerad 2016-07-28 17:37:00 i Allmänt,

Innan jag blev sjuk så var jag väldigt aktiv, som jag skrivit om tidigare. Jag gjorde saker jämt. Pluggade, jobbade extra, styrketränade, festade etc etc. Det var en stor del av mig, att känna att jag var produktiv och att göra det mesta med de timmarna jag hade på dygnet. Det var inte mycket tid över till att landa i mig själv och reflektera. Jag ville alltid vidare, det fanns ingen tid att stanna upp. 
 
I och med utmattningsdepressionen och paniksyndromet så drogs allt dedär ifrån mig. Jag kunde inte, hur mycket jag än ville. Jag är idag fri från paniksyndromet, även om jag inte är helt återställd enligt mig själv. Men jag känner mig vilsen, borttappad och väldigt otrygg i mig själv just nu. Ena dagen kan jag tycka en sak, och den andra så känner jag på något helt annat sätt. Ibland vill jag bara vända hela mitt liv upp och ner och ibland är jag väldigt nöjd över hur jag har det. Jag känner mig lite bottenlös på något sätt. Det finns ingen stabil grund. Den grunden utgjordes tidigare av alla mina prestationer och bekräftelse utifrån. 
 
Jag vill så gärna bara känna mig lugn och trygg i mig själv. Jag vill känna att jag duger som jag är och att jag vet var jag har mig själv. Jag vill kunna vara nöjd över saker jag gör och över mig själv. Jag vill kunna känna att jag är bra. Men hur gör man det? Hur lär man sig att älska sig själv? Det är också svårt för mig att uttrycka mig när jag pratar med min psykolog. Det är som att jag hela tiden förminskar mina problem och inte tycker att jag förtjänar att få den hjälp som jag antagligen behöver. 
 
Jag behöver alla tips jag kan få. 
 
Kram
 
 
 

Kvällsdepp

Publicerad 2016-07-27 00:23:00 i Allmänt,

Jag hittar mig återigen googlandes på "ta sig ur depression". Försöker hitta svar. Gör MADRS-testet igen i hopp om att något ändrats. "Måttlig depression". Jag känner mig så grå, likgiltig till allt. Helt uppgiven. När blir jag bra igen? Och vad är den verkliga roten till mina problem?
 
Jag minns att det började när jag var runt 11-12, när jag kände att mina föräldrar inte såg mig. Det hängde nog också ihop lite med att jag fått diabetes och glutenintollerans gissar jag. Jag grät väldigt ofta och hade en period när jag grät varje dag i 2 månader. Minnena är väldigt svaga från just den här perioden. Jag minns att jag redan här tyckte att jag var tjock och började som 12-13åring att hetsträna. Någonstans när jag var 14 så hade jag haft tankarna att "nu orkar jag inte mer", dock så tror jag inte att jag ville dö, men jag vet att jag mådde väldigt dåligt. Här någonstans så skar jag upp smalbenet med en rakhyvel. Jag gjorde några mindre skärsår på armarna, men inget som blödde speciellt mycket. Antagligen för att jag ville bli sedd.Minns ett tillfälle, då måste jag varit runt 10-11, när jag var ledsen. Då ville jag verkligen ha tröst, så jag tog upp en använd blodsockernål och smög in till mamma och pappa på natten och ljög om att jag hade stuckit mig på nålen i sömnen, och att det var därför jag grät. Allt för at bli sedd, antagligen. 
 
Jag har en gång skrivit en berättelse om min diabetes, jag ska leta fram den och se om den kan ge mig fler spår. Har också skrivit dagböcker länge som jag kanske borde bläddra i. Jag känner att jag måste förstå. Jag vet inte om min psykolog förstår mig helt.
 
Vården har inte gett mig den bästa behandlingen än så länge... Läkaren som skrev ut antidepressiva har inte hört av sig än (har väll gått 5-6 månader), min kbt-människa tyckte att "vi kan väll ta ett 2-veckors break" precis när jag började med mina antidepp. 
 
Jag vet inte vart jag ville komma med detta inlägg. Kände att jag bara behövde ventilera.
 
Kram

Om

Min profilbild

Jag är i 20-årsåldern och har alltid varit en högpresterande tjej som alltid velat andra väl och älskat livet, kanske lite för mycket. Jag drabbades sommaren 2015 av en utmattningsdepression med paniksyndrom. Det jag känner är att jag vill få kontakt med andra drabbade. Här i bloggen kommer jag dela med mig av min berättelse, mina tankar och känslor och förhoppningsvis kan vi få igång lite diskussioner och peppa varandra! Jag är inte utbildad inom ämnet utan uttrycker bara mina egna erfarenheter och tankar.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela