Nu är jag här igen. Tillbaka i "bortaheten" som jag oftast beskriver det som. En mental trötthet/dosighet som bara tar över totalt. Det känns lite som att man drömmer, att allt känns lite overkligt runt omkring. Det var länge sedan det var såhär jobbigt sist, och jag antar att det är för att jag varit väldigt aktiv på senaste (som ni såg på den långa listan jag gjorde). Återigen påminns jag hur handikappad man blir av utmattningen. 

 

Bortaheten bildar också en ond cirkel hos mig. Alltid när jag mår såhär så sover jag sämre, det triggar mer ångest vilket också gör att bortaheten blir värre. Nu kom detta i fredags och jag vet ju att det går över, men jag vet ju inte exakt när. Jag klarar av att göra saker, men det är så fruktansvärt obehagligt. Jag skattar bortaheten till 9/10 idag, så får vi se hur det utvecklas. Jag ska vara extra noga med att göra avlappningar dessa dagar och eventuellt ta någon sömntablett för att försöka bryta den onda cirkeln. 

 

Hur gör ni när ni får "återfall"?

 

Kram